Resultaten från triathlonloppet XTrem Alpsman by The Stone 2026

Den 27 juni skrev AlpsMan ett nytt kapitel i Italien när det klassiska extremtriathlonet The Stone, som hade premiär 2016, återuppstod. Det handlar om mer än ett namnbyte: en ny utmaning för loppet, trogen AlpsMans DNA med en kompromisslös, krävande och mänsklig upplevelse djupt förankrad i bergen. Scenen är ny, men själen densamma som i det ursprungliga AlpsMan vid Annecysjön.

En dag utöver det vanliga i Lombardiets berg

Iseosjön, en alpin pärla vid foten av de lombardiska bergen, blev skådeplats för en dag utöver det vanliga. Starten gick från vattnet mitt ute på sjön, efter ett hopp från en båt, och inleddes med 3,8 km simning. Därefter väntade en brutal cykelbana med långa klättringar och spektakulära vyer: 180 km och 4 100 höjdmeter.

Löpningen, helt i AlpsMan-andan, pressade atleterna till det yttersta. Den började mitt i Ponte di Legno, med en ”vändpunkt” vid 20-kilometersmarkeringen där deltagarna fick chansen att bli ”Stone Finisher” eller ”Legno Finisher”. För dem som klarade tidsgränsen väntade en mytomspunnen final: klättringen till toppen av Passo Paradiso på 2 600 meters höjd, efter totalt 38,5 km och 2 200 höjdmeter.

Fransk herrseger

I premiärupplagan under AlpsMan-flagg gick det i juni bra för 93 av de 200 anmälda deltagarna. Av dem tävlade 60 på Xtrem-distansen och 33 på Half-distansen.

Klockan är 18.12 när ”stenidrottarna” i AlpsMan Ponte di Legno by The Stone börjar korsa den mytomspunna mållinjen på 2 600 meters höjd vid Passo Paradiso, med Presenaglaciärens storslagenhet som välkomstkuliss. Därmed avslutar de en otrolig resa genom triathlonets tre grenar, en resa som började klockan fyra på morgonen vid Iseosjöns stränder, i ett mörker inbäddat i tystnad.

Först bland Xtrem-distansens finishers, som alla belönades som segrare med den traditionella Stone-trofén, var fransmannen Issam Idjerouidene (Club des Nageurs de Paris), som noterade dagens bästa herrtid på 14.12.13 : ”Loppet var helt enkelt fantastiskt. Det var första gången jag simmade rakt över en sjö nattetid, enbart vägledd av ljuset från en fyr. Det blåste mycket och det var starka strömmar, och vid ett tillfälle blev det verkligen svårt. Cyklingen var också fantastisk, även om Passo Gavia var mindre rolig, inte minst med tanke på min kroppsbyggnad. Löpningen var däremot en mardröm: det är verkligen svårt att springa på så mycket sten. Men det här är fortfarande en helt vansinnig upplevelse.” sade triathleten från Paris.

I damklassen, stod schweiziskan Sandra Wolf (Swiss Triathlon) för den bästa prestationen med en seger på 16.08.46 : ”Simningen var svår eftersom det blåste mycket. Jag såg ljuset tydligt, men var hela tiden för fokuserad på mig själv. Jag försökte korrigera kursen, men det fungerade inte: jag hamnade fel om och om igen och simningen blev väldigt påfrestande. Jag var nästan sjösjuk eftersom det blåste så mycket på vattnet. På cykeln gick allt perfekt på den platta delen. Jag tog inte i för hårt i början eftersom jag visste vilka berg som väntade. Den första klättringen var verkligen vacker, men följdes av en mycket lång utförskörning. Jag åt inte tillräckligt och hade det tufft när jag kom ner. På Gavia var skogspartiet hårt, med mycket brant lutning och omöjliga kurvor. Jag är väldigt glad att jag tog mig upp.”

En hisnande bana

Huvuddistansen inleddes med 3,8 km simning i Iseosjöns vatten. Med endast ljuskäglan från en fyr som vägledning korsade triathleterna sjön från den ena stranden till den andra för att nå den första växlingszonen i Iseo, på Bresciasidan, före tidsgränsen klockan 6.20.

Från T1, som låg vid sjöstranden, satte deltagarna sig på cyklarna för de krävande 180 kilometrarna. På vägarna genom Val Camonica samlade de ihop mer än 4 100 höjdmeter, med tre legendariska klättringar på programmet: Passo Aprica, Mortirolo och Gavia. Den sistnämnda var banans högsta punkt på 2 652 meters höjd.

Därefter gick loppet in i sitt avgörande skede med 39 kilometers löpning på stigarna i övre Val Camonica. Från Ponte di Legno tog sig deltagarna genom Zoanno, Precasaglio, Villa Dalegno, Temù och Valbione, i en nästan ständig klättring.

Kontrollen i Ponte di Legno, vid kilometer 23, blev återigen en av dagens höjdpunkter. De tävlande som nådde den före klockan 18.30 fick ringa i den mytomspunna klockan och fortsätta sitt äventyr mot Passo del Tonale. Därefter väntade de tuffa sista sju kilometrarna uppe i bergen, i Val Presena, med 800 höjdmeter på vägen mot Paradiso.

Sjutton triathleter klarade däremot inte tidsgränsen. De fick slutföra loppet på en alternativ bana på lägre höjd, med målgång vid Wood Finish Line i Ponte di Legno.

Deltagarna i Xtrem-stafetten fick också uppleva hela loppets intensitet och känslor. Lagen bestod av två eller tre personer som delade på banans olika delar och bidrog till att göra denna dag av sport, uthållighet och passion ännu mer intensiv, mitt i det spektakulära landskapet.

Ett nytt format: ”Half”

Bland de uppskattade nyheterna i årets upplaga fanns Half Triathlon, som bjöd på en intensiv och spektakulär upplevelse, men över kortare distanser än Xtrem.

Den kortare simningen behöll hela magin i den nattliga simningen över sjön.

Cyklingen var 145 km lång och innehöll 2 790 höjdmeter. Den följde en stor del av huvudloppets bana fram till Ponte di Legno. Deltagarna fick bland annat ta sig an två klassiska klättringar i området: Passo Aprica och Mortirolo.

Löpningen var 22 km lång med 850 höjdmeter och gick runt Ponte di Legno och nere i dalen. Banan växlade mellan snabba partier och mer tekniska avsnitt genom några av de mest ikoniska miljöerna i övre Val Camonica, innan målgången mitt i byn.

”Det var tufft”, berättar Matteo Andreini (Sportaction), från Bergamo och innehavare av den bästa herrtiden på 8.27.50.

The Stone, trofén som delas ut till finishers

”Med förevändningen att man tävlar i en Half försöker man hålla mycket högre fart, men det här är en tävling som förtjänar enorm respekt. Och i dag var värmen verkligen överdriven. Det var fantastiskt att delta för tredje gången, de två första gångerna i Full, och en ära att få gå i mål först. Fram till tre fjärdedelar av cyklingen låg jag tvåa, med en ung atlet framför mig. Jag gav allt jag hade, men det fanns inga garantier för att det skulle räcka.”

”Ett extremt svårt lopp”, sade Cristina Nardin (TRI Alto Adige), från Bolzano och innehavare av den bästa damtiden på 10.19.58.

”Jag tog i rejält på cyklingen, som jag verkligen älskade. Löpningen var svår, jag hade inga ben kvar. En fantastisk resa från sjön upp till bergen. Att få dela den med de andra deltagarna var väldigt känslosamt.”

Alla resultat