Hayden Wilde vinner ett galet IRONMAN 70.3-triathlon-VM

Den nyzeeländske OS-silvermedaljören från Paris 2024, Hayden Wilde, vann i morse IRONMAN 70.3-VM i Nice efter ett vansinnigt lopp. Han slog norrmannen Kristian Blummenfelt, som sprang ett otroligt halvmaraton på 1:05:12 och tog sig upp till andraplatsen. Regerande mästaren Jelle Geens från Belgien blev trea. Bäste fransman blev Simon Viain på trettonde plats.

Den nyzeeländske triathlonstjärnan Hayden Wilde visade ännu en gång sin klass i Nice i dag när han vann IRONMAN 70.3-VM 2026 efter ett lopp med ett av de starkaste startfälten under tävlingens 20-åriga historia. Det var hans första titel på distansen, efter andraplatsen i hemma-VM 2024 i Taupō, Nya Zeeland.

Wilde kom upp ur vattnet som 22:a efter de första 1 900 meterna, bara 16 sekunder bakom ledaren i den första gruppen på 27 man, amerikanen Seth Rider.

Redan under cyklingens första kilometer började nyzeeländaren plocka placeringar. I klättringarna visade han både tålamod och beslutsamhet. På toppen av Col de Vence låg han sjua, bara 37 sekunder från täten.

På vägen ner mot Nice ökade Wilde farten och anslöt snart till tätgruppen på fem man (mer om den längre fram). Med dagens näst snabbaste cykeltid rullade han in i växlingen som tvåa, bara 11 sekunder bakom den överraskande ledaren, italienaren Michele Bortolamedi .

Redan under löpningens första kilometer hade nyzeeländaren täppt till avståndet och såg ut att ha kontroll på ansträngningen halvvägs. Men regerande mästaren Jelle Geens från Belgien och norrmannen Kristian Blummenfelt öppnade i hög fart och tvingade Wilde att växla upp igen för att stå emot de båda jagarnas avancemang.

Till slut hade nyzeeländaren tillräckligt med marginal för att vinna på 3:50:51, 18 sekunder före Blummenfelt. Regerande IRONMAN 70.3-världsmästaren Jelle Geens tog tredjeplatsen.

Det är fantastiskt att få till ett sådant lopp. Jag sprang längs Promenade des Anglais och runt den femtonde kilometern kändes benen verkligen bra. Jag tänkte: ”Ja, den här rutan har vi kryssat i sedan Taupō, nu fortsätter jag bara framåt.” Sedan kom jag till den 19:e kilometern och fick verkligen gräva djupt. Det skiljde fortfarande 32 sekunder, så jag räknade i huvudet. Jag tänkte att jag behövde hålla ungefär 3:10 min/km för att vinna. Kristian behövde då springa snabbare än 3:00 min/km för att komma ikapp. Jag sa till mig själv: fortsätt, fortsätt, ta dig över den här lilla svackan och njut av utförslöpningen. Jag har fortfarande knappt förstått det, om jag ska vara ärlig, men det känns verkligen härligt att ha lyckats.
Hayden WildeVärldsmästare 2026

Den sista löpsträckan genomförde Wilde utan klocka på handleden, vilket gjorde det svårare att disponera loppet. ”När jag kom ut ur T2 hade jag alla mina saker i händerna och råkade slå till klockan. Jag tror att jag skickade den hela vägen till marinan, vilket var ganska frustrerande. När jag ser tillbaka på loppet var det inte perfekt för min del, det blev några misstag, men jag är verkligen nöjd med hur jag genomförde löpningen”, fortsatte han. ”Med fem kilometer kvar lyckades jag hålla ihop det. De två sista kilometerna var väldigt tuffa, men Kristian har ett bra uttryck: ’Det är värre att förlora.’ Och ja, så är det verkligen. Att lyckas behålla försprånget är därför något alldeles speciellt.”

Kristian Blummenfelt gav allt ända fram till mållinjen, men saknade några meter för att ta hem segern.

Jag tror att jag förlorade loppet i utförskörningen. Jag lyckades inte hålla mig kvar hos Gustav Iden, Marten Van Riel eller Nick Thompson. Alla tre körde ifrån, och jag trodde att jag skulle tappa ännu mer tid. Jag hade två minuter upp till toppen och tänkte att det kanske skulle bli ytterligare två minuter i utförskörningen. Men det kändes ändå positivt när jag hörde att det bara var två och en halv minut. Benen var bra under den sista delen av cyklingen, så jag trodde att jag hade en stark löpning i mig och var ganska nöjd med min prestation. Samtidigt är det förstås blandade känslor att förlora ett sådant lopp i en utförskörning mot Hayden. Två och en halv minut i början av halvmaran är mycket, även om jag lyckades hämta in det mot Geelong för sex månader sedan. Det blev ännu en episk kamp, det är bara synd att jag den här gången hamnade på fel sida av resultatet.
Kristian BlummenfeltVM-tvåa 2026

Blummenfelt tog ändå viktiga poäng inför det kommande IRONMAN-VM på Kona. ”Det är fyra veckor kvar till den stora tävlingen på Hawaii, så nu gäller det bara att fokusera om. Jag tror att de andra, som Casper Stornes och Gustav Iden redan blickar framåt efter det här loppet, eftersom de inte fick det resultat de hoppats på.”

Regerande världsmästaren Jelle Geens kämpade sig upp på pallen efter att ha lämnat cyklingen på tolfte plats.

Jag tycker att jag simmade bra. Jag var tillräckligt nära täten och känslan var ganska bekväm. På cyklingen blev det många omkörningar under den första delen. Men när vi kom till klättringen var tempot verkligen högt. Jag tror att jag saknade några watt där och nådde toppen med ett för stort avstånd. Jag disponerade den delen dåligt och lyckades inte ansluta till Gustavs grupp före T2. Jag ville slåss om segern och öppnade löpningen i mycket hög fart innan jag tvingades slå av. Grattis till Kristian och Hayden, deras lopp var verkligen imponerande.
Jelle GeensTrea i VM 2026

Tätt race redan i simningen

60 av världens främsta manliga proffstriathleter gick i vattnet klockan sju i morse i Medelhavets azurblå vatten. En stor tätgrupp bildades snabbt. Tysken Cedric Osterhold, italienaren Michele Bortolamedi och schweizaren Ben Faeh satte hög fart under de första 700 meterna utan att lyckas skaka av sig de förhandsfavoriter som fanns med i gruppen: belgaren Marten Van Riel, Jelle Geens, tysken Rico Bogen, norrmännen Casper Stornes och Kristian Blummenfelt samt nyzeeländaren Hayden Wilde.

Amerikanen Seth Rider ökade under de sista meterna och kom först upp ur vattnet på 23:28, bara två sekunder före Bortolamedi. Engelsmannen Sam Dickinson och sydafrikanen Jamie Riddle var närmast bakom. Loppet var redan extremt jämnt: de 27 första triathleterna lämnade vattnet inom loppet av bara 22 sekunder.

Simon Viain och Gustav Iden synliga på cyklingen

Bortolamedi var först ut på cykelbanan, men det var Riddle, australiern Josh Ferris, tyskarna Jonas Schomburg och Lasse Nygaard Priester som tog kommandot under de första kilometerna av den 90 kilometer långa banan. Precis som i simningen var kampen om positionerna intensiv när klättringen närmade sig. Stornes, Wilde och Geens bevakade varandra noga och låg bland de tio främsta när fältet nådde Col de Vence.

Fransmannen Simon Viain hade dagens snabbaste klättringstid uppför Col de Vence, 26:37, men det var Bortolamedi som nådde toppen först. Efter klättringen gick triathleterna in i utförskörningen mot Nice. Där visade Wilde hela sin cykelstyrka när han snabbt anslöt till de fem i täten. Även Iden utnyttjade sin förmåga utför och körde om flera konkurrenter framför sig, medan Stornes och Rider höll kontakt.

När ledarna störtade mot Nice satte Bortolamedi in en sista fartökning och gick först in i den andra växlingen, tätt följd av Wilde, Bogen, Priester och Ferris. Iden noterade dagens snabbaste cykeltid, 2:16:43, men växlade med 54 sekunder upp till ledaren.

Halvmaran kastar om resultatlistan

Alla de främsta favoriterna öppnade löpningen i hög fart. Wilde tog täten redan efter den första kilometern, innan Priester anslöt fyra kilometer senare. Geens och Blummenfelt öppnade också aggressivt. Belgaren klättrade nio placeringar efter 25 minuters löpning, medan norrmannen avancerade till femte plats. Vid den 16:e kilometern hade de båda tagit sig upp på pallplatserna.

När Blummenfelt och Geens snabbt närmade sig fick Wilde ny energi under halvmarans sista kilometer. Han stod emot norrmannens attack, som till slut var bara 18 sekunder bakom nyzeeländaren. Hayden Wilde blev därmed den förste nyzeeländaren sedan 2008 att vinna IRONMAN 70.3-VM.

Topp 10 herrar

1 Hayden Wilde (Nya Zeeland) 3:50:51

2 Kristian Blummenfelt (Norge) 3:51:09

3 Jelle Geens (Belgien) 3:52:40

4 Gustav Iden (Norge) 3:53:16

5 Lasse Nygaard Priester (Tyskland) 3:54:08

6 Casper Stornes (Norge) 3:54:23

7 Jamie Riddle (Sydafrika) 3:54:44

8 Jonas Schomburg (Tyskland) 3:55:23

9 Sam Dickinson (Storbritannien) 3:55:40

10 Michele Bortolamedi (Italien) 3:55:51

Fullständiga resultat

Sju fransmän bland de elva främsta i åldersklassernas totalresultat

Åldersklassloppet, där 3 500 triathleter deltog, vanns av den neutrala atleten Evgeny Tikhonin på 4:15:24, före schweizaren Geoffroy Bagnoud och tysken Thorben Scholl.

De franska amatörerna stod för en stark laginsats och placerade sju deltagare bland de elva främsta i totalresultatet.

Robin Lemercier blev fyra totalt och tvåa i åldersklassen 25–29 år, precis före landsmannen Antoine Viertaix, femma totalt och tvåa i klassen 18–24 år.

Alexandre Caille, vinnare av IRONMAN des Sables d’Olonne 2025 samt IRONMAN 70.3 Tours och Vichy 2026, blev sjua totalt och tvåa i klassen 30–34 år. Därefter följde Anatole Giraud-Telme på åttonde plats, Brice Gayant på nionde, Victor Tourde på tionde och Florian Richard på elfte.

Richard Sumpter blev trea i klassen 45–49 år.

Laurent Lambert vann klassen 50–54 år, liksom Christophe Bastié i klassen 55–59 år.

Christian Masera och Jean-Luc Franchi blev tvåa respektive trea i klassen 65–69 år, medan Gilles Macherey blev fyra i klassen 70–74 år.

Jean Marc Primault och Thierry Poynard blev tvåa respektive trea i klassen 75–79 år, och Albert Dulac vann klassen 80–84 år på 8:12:08.