Intervju med Cassandre Beaugrand, världsmästare i triathlon 2026: ”I huvudet är jag inte samma person längre”

Cassandre, det börjar bli en vana att se dig vinna. Kan du förklara hur långt ifrån en vana det faktiskt är för dig, och hur du arbetar för att hela tiden utmana dig själv inför varje lopp?

Det ligger enormt mycket arbete bakom en prestation som kan se enkel ut. Utomstående ser inte alla omprövningar, tvivel och all press som finns bakom resultaten. Det som var lite märkligt var att jag redan före OS i Paris gjorde bra resultat. Jag kunde vinna lopp, men det var ännu inte något man kunde räkna med i varje tävling. I dag är det mer så, och det gav mig lite extra press i loppen efter OS. Jag kom till start med en annan status, och det kändes som att jag var tvungen att prestera varje gång.

Det var lite svårt att hantera den aspekten förra året, men jag lyckades ändå göra flera riktigt bra lopp. I år tycker jag att jag i större utsträckning har axlat den rollen och fått mer självförtroende, inte minst tack vare mina friidrottstävlingar. Jag vet att förväntningarna på mig är mycket större nu, och ibland är det svårt att hantera. Man måste kunna koppla bort det, och det är inte den enklaste delen av jobbet.

Vilket sinnestillstånd kom du till Pontevedra i inför finalen? Hade du fullt självförtroende, eller fanns det fortfarande ett litet tvivel eller en viss oro?

Jag håller på med en materialsport, så mycket kan hända med utrustningen. Jag är inte heller immun mot ett haveri, som hände förra året. Jag var lite orolig inför finalen eftersom jag redan hade gjort en perfekt säsong före loppet. För mig var finalen pricken över i:et. Jag hade förstås blivit besviken om jag inte hade fullbordat säsongen med bara ett lopp kvar.

Jag var helt säker på vad jag ville göra, men det kan hända så mycket i ett endagslopp. Jag ville bara ha bästa möjliga förutsättningar och verktyg med mig till start och kunna vara flexibel. Ju bättre man är på att anpassa sig, desto bättre brukar det gå. Vi vet ju att lopp aldrig blir precis som man har föreställt sig. Jag tror att det kanske är en av mina styrkor i dag. Jag kan anpassa mig efter dagens taktik och utveckling.

© World Triathlon

© World Triathlon

© World Triathlon

© World Triathlon

Känner du dig numera som den som alla vill slå på startlinjen, ensam mot alla andra?

Nej, inte direkt, eftersom jag har många vänner i startfältet. Georgia Taylor-Brown, som blev tvåa bakom mig, är både träningspartner och nära vän. Jag kommer också väldigt bra överens med tjejerna i det franska landslaget. Jag känner inte att jag tävlar mot dem eller är deras fiende, och det är väldigt skönt. Vi känner varandra allihop väldigt väl, även om man förstås står vissa närmare än andra.

Mitt mål är verkligen att ha så få svagheter som möjligt och vara så komplett som möjligt. När man inte har några, eller väldigt få, svagheter kan man anpassa sig till alla situationer.

Brittiskorna gjorde allt för att få dig att vika ner dig på cykeln i Pontevedra. Hur upplevde du det?

För det första var de åtta till start, så de satte förstås en viss prägel på loppet, med flera starka simmare och cyklister. De med den profilen försökte spela sina kort och samarbetade för att skapa en lucka och sålla bort de bästa löparna. Men jag tycker att jag har tagit ett nytt steg på cykeln, där jag känner mig allt starkare. Mitt mål är verkligen att ha så få svagheter som möjligt och vara så komplett som möjligt. När man inte har några, eller väldigt få, svagheter kan man anpassa sig till alla situationer.

© World Triathlon

© World Triathlon

© World Triathlon

Har du behövt arbeta mentalt för att hantera pressen som följt med din nya status?

Jag har försökt övertyga mig själv och förstå flera saker hos mig själv. Till exempel att min identitet inte bara hänger ihop med mina idrottsresultat, utan att jag är en person i min egen rätt. Mina resultat är förstås en del av mig, men de speglar inte hela min identitet. Som idrottare blir man ofta reducerad till sina resultat. Men när vi också kommer hem vill vi inte att folk bara ska prata om jobbet eller bedöma oss utifrån det vi har presterat.

Jag tycker om att prestera, så jag blir besviken när det inte fungerar. Men det är klart att det blir svårare att hantera när det dessutom blir en förväntan utifrån. Det har jag förstått bättre i år. Jag tror att vissa personer i min närhet har sagt saker som verkligen fick mig att tänka till. Men eftersom jag är envis tar det ibland tid innan saker sjunker in. Jag tror att jag allt bättre förstår varför jag gör det jag gör. Det har hjälpt mig att hantera pressen.

Förr kunde jag lätt tänka att loppet var kört om det gick dåligt i början. Nu finns det en del av mig som säger att vad som helst fortfarande kan hända. Så länge jag inte har passerat mållinjen är loppet inte över.

Du pratade om anpassning tidigare. Hade du en tydlig strategi för finalen, och kunde du följa den, eller fick du anpassa dig efter det som hände i loppet?

Jag försöker vara flexibel för att kunna fatta rätt beslut när det behövs. Men i den här finalen handlade det mer om att följa min tränares instruktioner. Han bad mig att inte bränna krutet på en bana som var krävande för musklerna. Han ville inte att jag skulle köra slut på mig eller ta i för mycket i något skede av loppet. Målet var att spara så mycket energi som möjligt till slutet.

Jag lade kanske lite mindre energi på varje delmoment, och det är lite frustrerande när man känner sig stark. Men jag visste att loppet skulle bli långt. Därför försökte jag hålla igen lite under hela loppet för att kunna avsluta starkt i löpningen. Den blev ändå ganska tuff, även om det kanske inte syns på bilderna. Jag var glad att komma i mål, för det började kännas ordentligt i kroppen.

När under finalen kände du att titeln inte längre kunde gå dig ur händerna?

Efter det första löpvarvet tänkte jag att jag hade ett väldigt bra utgångsläge och att jag verkligen behövde vara noga med energiintaget och ta alla vattenflaskor vid vätskestationerna. Jag försökte bara hålla igen. Jag visste att jag var redo och hade vad som krävdes för en eventuell tät avslutning, och det efter bara ett löpvarv.

Med så lite distans till säsongen 2026, har du hunnit förstå hur exceptionell den faktiskt har varit?

Ja, och jag är medveten om att det blir svårt att göra ett bättre år än det här. Jag gjorde en helt felfri säsong 2026, och det känns svårt att upprepa en sådan prestationsnivå två gånger. Därför ska jag ta mig tid att njuta och verkligen förstå vad jag har åstadkommit. Sedan ska jag fortsätta försöka skriva min egen historia, precis som jag har gjort hittills. Jag vet att det kommer besvikelser och sämre perioder, men det är en del av elitidrotten. Jag vet också att det ofta är just de stunderna som gör att man kan komma tillbaka starkare.

© Thomas Maheux/FFTRI

© World Triathlon

© World Triathlon

Hur förklarar du din dominans? Vad har du som de andra inte har just nu?

Självförtroendet. I huvudet är jag inte samma person längre. Jag kämpar verkligen hela vägen eftersom jag vet att så mycket kan hända i ett triathlon. Förr kunde jag lätt tänka att loppet var kört om det gick dåligt i början. Nu finns det en del av mig som säger att vad som helst fortfarande kan hända. Så länge jag inte har passerat mållinjen är loppet inte över.

Hur ser resten av 2026 ut för dig?

Jag ville avsluta säsongen på bästa sätt, och det gjorde jag. Nu är tävlingssäsongen över. Det blir semester och en Céline Dion-konsert, som jag mirakulöst lyckades få biljetter till.