Pierre Le Corre inför IRONMAN World Championship 2026 på Hawaii: ”Jag vill skriva ett sista kapitel om långdistanstriathlon”

Pierre, varför valde du långdistanstriathlon och IRONMAN?

För att konkurrensen i det franska olympiska landslaget började hårdna ordentligt, med unga aktiva som kom underifrån. Jag vet hur svårt det är att kvalificera sig till landslaget, hur hög nivån är, och jag ville ändå fortsätta tävla på högsta nivå.

Jag hade tävlat på olympisk distans i 15 år och kände att jag hade gjort det mesta där. Jag tänkte att det var ett bra tillfälle att göra något annat, men fortfarande tävla på hög nivå. IRONMAN och långdistans passade mig därför ganska bra. Det är uthållighetstävlingar, och när man blir äldre är det nästan en fördel för mig.

Var det också ett sätt att studsa tillbaka efter OS i Paris 2024, som blev en besvikelse för dig?

Jag kom till OS i Paris i mitt livs bästa form och på min högsta nivå. Där har jag inget att ångra, men jag hade definitivt otur och missade möjligheter på grund av de olika krascherna under mina lopp. Det kunde verkligen ha gått min väg, men omständigheterna gjorde att det inte blev så.

Det tog ett tag att smälta, men jag tänkte att jag ändå hade haft turen att ta mig hela vägen dit. Triathlon på kort distans påverkas mycket av tävlingens oförutsedda händelser och innehåller många riskmoment. Ibland avgörs allt av väldigt små marginaler. Därför var jag ändå nöjd med min uppladdning och den nivå jag hade nått.

2025 blev sedan ett märkligt år då jag inte riktigt visste vad jag ville göra. Jag tävlade lite på långdistans, lite på kortdistans och blev dessutom skadad vid fel tillfällen. Det blev ett mellanår där jag försökte hitta rätt väg. Till slut blev det uppenbart: kortdistanstriathlon var över för min del, men jag ville skriva ett sista kapitel på långdistans. Målet var att kvalificera mig till Hawaii och få uppleva det här.

© Janos Schmidt / World Triathlon

© Janos Schmidt / World Triathlon

Du blev världsmästare i långdistanstriathlon 2022. Har du alltid varit dragen till långdistans?

När jag inte blev uttagen till OS i Tokyo 2021 ville jag redan då börja med långdistanstriathlon, och 2022 började jag prestera bra där. Men egentligen fortsatte jag att vara konkurrenskraftig på olympisk distans efter Tokyo, och till slut kvalificerade jag mig till Paris 2024.

Olympisk triathlon påverkas mycket av tävlingens oförutsedda händelser. Det är en disciplin med många riskmoment, och ibland avgörs allt av väldigt små marginaler.

I början av 2026 gjorde du en imponerande IRONMAN-debut och blev tvåa i IRONMAN New Zealand efter bara två veckors specifik träning …

Ja, och det överraskade mig eftersom jag hade brutit revbenen i slutet av 2025 och tvingats vila i mer än två månader. Därför var förberedelserna inför min första IRONMAN väldigt begränsade, och jag blev förvånad över nivån jag höll i Taupo. Det blir förstås en annan nivå på Kona i helgen, det måste man vara medveten om. Men i Nya Zeeland hade jag inte väntat mig att kunna vara med långt fram med så stor lätthet. Jag kände aldrig att jag behövde pressa mig den dagen.

© KMSP / CNOSF

Valde du det loppet för att du tidigt på säsongen skulle kunna kvalificera dig till Hawaii?

Nej, från början handlade det framför allt om att resa. Vi ville åka till södra halvklotet och ta vara på de tävlingsmöjligheter som fanns under den perioden. Jag hade ingen tanke på att kvalificera mig till Hawaii i det loppet, med tanke på hur begränsad min träning hade varit. Jag åkte dit utan placeringsmål, snarare med taktiska och strategiska mål eftersom jag var ny på distansen.

© Korupt Vision/IRONMAN

© Fiona Goodall/IRONMAN

© Fiona Goodall/IRONMAN

© Korupt Vision/IRONMAN

Är det en annan sport än den du tävlade i på kortare distans?

Helt och hållet. IRONMAN 70.3 ligger ganska nära olympisk triathlon, men IRONMAN är en annan värld där man måste ha ett helt annat upplägg. Jag hade faktiskt stora problem med att förbereda mig och genomföra specifik IRONMAN-träning. Efter många år med en väldigt tydlig träningsmodell för olympisk triathlon var jag tvungen att förändra allt radikalt, och det var svårt att anpassa sig. När jag ser mina nya konkurrenter här på Kona inser jag att jag inte nödvändigtvis har gjort samma pass som de har. Jag håller fortfarande på att lära mig.

I år är nivån på Kona högre än någonsin. Jag känner att det kommer att gå väldigt, väldigt fort. Man får inte lyssna för mycket på kroppen, men att inte lyssna på den innebär också en risk att gå in i väggen och inte ta sig i mål.

Vad innebär det rent konkret?

Man måste verkligen köra långa, ibland väldigt långa pass i IRONMAN-fart, med rätt energiintag och mycket kolhydrater. Det har jag helt klart svårt för, bland annat för att det inte riktigt är det jag vill göra. Det är ganska paradoxalt.

Man måste också förbereda sig mentalt på att hantera de här volymerna. Fysiskt är det inte nödvändigtvis särskilt hårt, men det pågår väldigt länge och tar hela dagen. Man ger sig ut med socker på ryggen och äter bara socker, så det är ganska speciellt. Jag har förstås gjort några sådana pass, men inte särskilt många.

Hur lade du upp säsongen när kvalplatsen till Hawaii var säkrad?

Sedan juni har jag fokuserat hela avslutningen av säsongen på Hawaii, framför allt för att vara fräsch. Jag har inte tävlat särskilt mycket för att behålla överskottet, bortsett från Yotta XP de Vichy, IRONMAN 70.3 Swansea i Wales, där jag blev femma, och Triathlon XL de Gérardmer i Frankrike, där jag blev tvåa. Där kunde jag också testa en del av utrustningen som jag skulle använda på Kona.

Vad hoppas du få ut av IRONMAN-VM?

Jag vet faktiskt inte riktigt (skratt). Jag vill först och främst ta mig i mål och genomföra ett komplett lopp. Kanske kan jag tävla tillsammans med de andra, även om förhållandena kan bli väldigt, väldigt tuffa.

© Korupt Vision/IRONMAN

© Korupt Vision/IRONMAN

Tror du att du kan mäta dig med de främsta specialisterna?

I år är nivån högre än någonsin. Alla de 55 proffsen är väldigt, väldigt starka. Det kommer att gå fort och man måste undvika att bränna sig. Om man kör över sin förmåga är det säkert att man inte tar sig i mål. Så vill jag inte avsluta loppet. Jag vill springa ett bra, kontrollerat maraton och samtidigt hålla mig nära täten.

Det är svårt att förhålla sig till, eftersom jag känner att det kommer att gå väldigt, väldigt fort och att man inte får lyssna för mycket på kroppen. Men att inte lyssna är också att riskera att inte ta sig i mål. Målet är därför att vara långt fram i loppet, åtminstone mitt i klungan, och låta de starkaste cyklisterna försvinna iväg medan jag håller mitt eget tempo. Sedan vill jag göra ett bra maraton. Jag tävlar inte om någon särskild placering. Det är mina data, min puls och mina watt som får styra farten, och jag kommer att spela med de parametrarna för att åtminstone ta mig hela vägen till mål.

Man måste ha tålamod och hela tiden balansera på gränsen.

Finns det något du oroar dig särskilt för i loppet?

Att gå över gränsen och aldrig kunna återhämta sig. När pulsen väl har passerat en viss nivå är den enda lösningen att stanna för att få ner den. Och stannar man har man förlorat loppet.

Du har upptäckt Kona och omgivningarna. Vad har gjort starkast intryck?

Det är stort och majestätiskt. De breda vägarna och de långa raksträckorna på cykeln är imponerande. Värmen tillsammans med luftfuktigheten och UV-strålningen är ganska svår att hantera. Man förstår verkligen att man befinner sig på en vulkan. Jag har rekognoserat några av banans nyckelpartier, bland annat Energy Lab. Vi var där mitt på eftermiddagen under extrema förhållanden. Det är väldigt, väldigt tufft och svårt att springa fort. Man måste ha tålamod och kunna balansera på gränsen. Jag tror att många kommer att bryta i år. Alla kommer att vilja spela ut sitt kort någon gång, och jag tror att många kommer att gå över gränsen.

© Thomas Devard

© Thomas Devard

© Nigel Roddis/IRONMAN

Hade du det här loppet på din lista när du började med triathlon?

Jag upptäckte faktiskt triathlon genom Hawaii. Jag var i Philadelphia 2006 på studentutbyte. På tv visades bilder från loppet och reportage om människor som hade gått igenom svåra perioder i livet och sedan antog den här idrottsliga utmaningen. Det var så loppet presenterades då, och det var så jag upptäckte det. När jag blev triathlet var det alltid ett lopp jag ville sätta på min att-göra-lista. Därför är jag glad att kunna bocka av det … Nåja, jag hoppas det.

Blir det här en engångsgrej, eller vill du redan nu återvända?

Om jag kan komma tillbaka nästa år vore det bra. I år vill jag skaffa mig så många referenser som möjligt, förstå vad loppet kräver och innebär, särskilt de fysiska och fysiologiska kraven. Jag kommer trots allt lite oförberedd jämfört med många andra aktiva. Sedan kan jag återvända nästa år, kanske bättre förberedd strategiskt och även när det gäller utrustningen, och genomföra ett bättre lopp.